Wooooow!

Nästan över ett år sedan jag uppdaterade min blogg.
Varför jag ens har den kvar är ju något av ett mysterium...som jag inte lyckats klura ut ännu:(

Likaså allt de här med att finna rätt väg i livet..jo tjena! Lycka till och hör av er hur man gör!:P

Bloggtorka 2000

Jag har egentligen inget viktigt att skriva...i huvudet är det blankt...
Jag är inte lika flink i fingrarna längre som jag kanske borde vara, utan det som kommer ner på skrivbordet nu bara är ifyllnad av denna blogg.
Mitt liv kanske är så tråkigt som det känns just nu..det händer inget särskilt.
Det flyter på som det oftast gör. Man äter, skiter, jobbar, promenerar, dricker kaffe jojobantar och sover...vilket underbart evigt liv!
Min sambo är den som gör dagarna levande..han får mig att skratta, och göra dagarna levande och meningsfulla.

Sen då? vad händer sen? Blir jag miljonär till slut eller?

Kan även jag...så kan även du...

Jag älskar att få känna den känslan man har då man är nykär..allt känns riktigt bra och underbart.
Men hur länge håller man denna gnista vid liv? kan man göra det förevigt?

Jag hoppas på att finna svret...för jag är rädd, rädd för det som oftast händer mig i frhållanden. Att trättheten kommer fortare än man velat.
Men än så länge håller jag kärleken vid liv...och tack och lov för det.
För han gör mig glad, lycklig och gnistrande kär.
Jag har inte känt mig glad och lycklig på länge...så tack älskling. För att du hjälpte mig finna mig själv igen<3

Tämä on hieno otsikko

Tämä on tunnustus ja selvitys .. Olen rakastunut uudelleen. Ja se on ihana.
Olen iloinen, löysin hänet, nauran niin paljon, hän saa minut tuntemaan itseni elossa. Hän on silmää tulevaisuus, joka on samanlainen kuin minun. Kiitos, valtavasti!

Från och med....nu?

Står inte ut, står inte ut..

ett år försvinner utan ljus..

även om ett sekel så ska jag alltid vänta på vår tur..

från och med då..

ska man verkligen vänta så länge....kan man inte få njuta redan nu?

Förstår du mig? Vill du förstå? kommer du någonsin att förstå?

Ensamheten i en värld full av ljud...missförstådd från och med då...

Men jag leker livet och tar det med en klackspark...med vissa förändringar...från och med...nu!

Så bra...

Vet varken in eller ut....men jag ler...

ler för en sekund...gråter en stund....njuter en minut....sen är den slut.

från och med....du.

Gett upp?

Hmm, frågan är ju den om jag gjorde rätt i att starta denna blogg?
Känner just nu inte det stora behovet av att uppdatera den, ever!
Jag har ju som så mycket annat att göra, och att tänka på.

Det verkar inte finnas ett in eller ut för mig dock...jag går tillbaka, allt är underbart...sen faller det tillbaka. Jag känner mig verkligen så ensam i världen fastän jag ej är det...det är fel...inte det minsta rätt.

Kan inte..vet inte...längre.